Igår var vi ute en sväng i snön och tränade å lekte. Kul hade vi, framförallt Wippa som fick springa av sig rejält och skutta runt i snön.
Jeg har aldri hørt om noen som har mislyktes med å lære en hund å tigge.
Thomas Stokke om att shaping och tiggande egentligen handlar om en och samma sak.
I höstas var jag och Wippa iväg till Sala och Ökersbo Hundskola för att testa henne i vildsvinshägn. Här kommer en liten filmsnutt från dagen.
Vi började med tre korta tester, men jag tog bara med det sista. Wippa reagerar genom att skvallra på trägubben, härligt med generalisering! Tur att hon inte gjorde det på vildsvinen bara…
Vildsvinen var väl halvtama på gott och ont. Det blir lätt att se hur hunden reagerar vid en första träff med dem då de inte är superskygga och springer sin väg. Samtidigt riskerar man att hunden lär sig att vildsvin inte är så farliga. Så nästa gång blir det nog att åka till lite vildare vildsvin, om vi inte hinner stöta på några ute i skogen först förstås!
Tanken är inte direkt att vildsvin ska bli något primärt att jaga för oss, men skulle vi råka stöta på det så kan det vara bra att veta hur hon reagerar. I ärlighetens namn så var hon faktiskt rätt feg, hon ville inte gå in i de trängre snåren med vildsvinen utan stannade utanför och skällde. Rätt skönt tycker nog jag, minskar ju risken för skador om inte annat.
Men börjar kanske bli dags att införskaffa den där klass ett licensen ändå?
Pepparkaksplundring!
Nära skjuter inget rådjur
I helgen vart det en hel del motionerande för Wippa och mig (mest för Wippa kanske). I lördags tog vi oss ut på en joggingrunda i snön och i söndags blev det lite jakt.
Det känns lite konstigt att springa förbi skidåkare på våra vanliga joggingspår. Inte ofta vi ser annat än rullskidor här nere, och saxandet i backarna var lite konstigt tyckte Wippa. Jag har inte sprungit på över en månad men Wippa var i bättre form än på länge tack vare jakten. Så vi tog oss bara runt Härlanda Tjärn även om hon nog gärna tagit en sväng till.
Det har ju utlysts hundförbud för hundar som förföljer hjortdjur i Västra Götaland bland annat:
Länsstyrelsen har idag beslutat om förbud att vid jakt använda hundar som förföljer rådjur och dovhjortar. Anledningen är rådande väderförhållanden, med rikliga snömängder och kyla.
Vad man klassar som rikliga snömängder och kyla här nere skulle i så fall leda till att de inte blev många jaktdagar hemma i Falun under vintern. Men det skiljer väl en hel del mellan olika områden här på västkusten. Läser man vidare står det att mindre hundar, tax och drever, lätt springer på skaren och kommer ikapp djuren. Men Wippa då, som varken är liten, lätt eller förföljer längre än ett par minuter? Skulle hon kunna jaga uppe på vår mark?
Sagt och gjort så åkte jag ut och konstaterade knappa decimetern snö, sex minusgrader och ingen skare att tala om. Jaktlagens §27 som säger “Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande…” tycker jag fungerar gott, folk kan väl använda sitt sunda förnuft?
Med tanke på Wippas utveckling mot att snarare gå som stötande hund så ansåg jag att hon kunde släppas. Tre korta drev blev det, två på knappa halvminuten och ett på runt minuten. Vi får se om hennes tid som kortdrivande är över, en hund i hennes storlek och snabbhet passar dessutom bättre som stötande menar ju många.
Vid ett av dreven gick det ett rådjur på knappa 30 meter förbi en av skyttarna. Dock halvt skymd av ris så skottet uteblev. Påvägen till bilarna hittade dock en av jaktkamraterna ett rådjursbakben, mer eller mindre uppätet. Där såg vi även en hel del blod där djuret släpats ner till ett område där vi vet det finns ett rävgryt. Wippa vart hur som helst nöjd och tuggade förnöjt på benet som byttes mot ett färskt märgben vid hemkomsten.
Hon sprang även efter rådjursspåren upp i en stor dunge strax ovanför grytet. Där satte hon igång att skälla som hon gör på stillastående vilt. Inget speciellt tänkte jag och ropade in henne. Så här i efterhand undrar jag dock om det kanske var resten av kadavret? Är Wippa kanske en dödskällare, totverbeller? Hon har inte skällt på dött vilt tidigare. Ska bli spännande och se hur och om det utvecklas.
Nu bär det av till Tyskland några dagar i jobbet, närmare bestämt Bamberg, en av de bryggeritätaste områderna i världen. Spännande! Men snökaos har de sagt, vi får väl se…
Tillbaka i verkligheten
Efter ett långt och härligt, men väldigt kallt, jullov så kom vi i tisdags tillbaka till Göteborg. Vi har bara tagit det lungt, träffat vänner och släkt men självklart hunnit med en del jakt hemma i Falun också.
På grund av kylan så blev det dock inte så många jakttillfällen som jag tänkt mig. När det börjar krypa neråt -30°C så vill varken jag eller Wippa gå ut! Vi fick helt enkelt ta vara på de “varma” dagarna då kvicksilvret bara sjönk till en 10-15 minusgrader.
Mycket kallare är det nog svårt att jaga i, Wippa måste verkligen röra på sig hela tiden för att inte frysa när temperaturen är därikring. Men jaga ville hon, och det har gått rätt bra också! Ett halvt rådjur fick vi med oss hem tack vare Wippa och hennes halvbror, wachtelhanen Spotten.
Det hade kunnat bli en hare också, men husse var lite feg på avtryckaren. En fältis sprang bara en 10-12 meter framför mig på sista jaktdagen, men det gick lite väl fort för min smak. Med några års träning så hade det nog inte varit några problem. Men som de säger, man behöver aldrig ångra ett skott man inte avlossade…
Att kylan påverkar Wippa märker vi annars mest på att hon inte klarar av koppelpromenader några längre sträckor. Hon får helt enkelt kramp i trampdynorna och börjar lyfta och skaka rejält på benen. Funderar på att sy benvärmare i neopren eller kanske sticka, frågan är om det räcker eller om själva trampdynan måste skyddas också. Ida hade sytt ett par hundskor som faktiskt såg vettiga ut till Yoda, alla köpeskor vi provat passar helt enkelt inte.
Nu ser vi fram emot 2010! Vi har redan anmält oss på första kursen, det blir en apporteringskurs för spaniel och retriever. Nu råkar ju Wippa vara en fulblandning, och har inte tillstymmelse till varken retriver eller spaniel i sig men vi fick undantagstillstånd från snälla Elsa. Kul ska det hur som helst bli! Det finns lite andra mål i bakhuvudet också, får se om jag tar mig tid att skriva ner dem här framöver.
Aggressivitet är förstärkande
New research from Vanderbilt University shows for the first time that the brain processes aggression as a reward—much like sex, food and drugs—offering insights into our propensity to fight and our fascination with violent sports like boxing and football.
”Is i ögonfransarna och snö i skägget, släpp iväg mig nu så jag kan hitta den där haren och slipper sitta här å frysa!”
-25°C kallt ute, bättre att titta ut än att frysa tassarna av sig.
Hopefully it will take fewer than 20 years for the media and the public to fully adopt the correct terminology and thus to once and for all end the outmoded view of the wolf pack as an aggressive assortment of wolves consistently competing with each other to take over the pack.
Dr. L. David Mech, som med boken The Wolf: Ecology and Behavior of an Endangered Species myntade alfabegreppet.
[Flash 10 is required to watch video.]
Lite modern julmusik från Wippa, God Jul!
”Ge mig en riktig hare för sjutton! Eller din bacon husse!”
27 vargar mindre
Idag beslutade Naturvårdsverket om avskjutning på 27 vargar med start andra januari. Avskjutningen är fördelad över fem län, Dalarnas och Värmlands får skjuta nio vardera medan Västra Götalands, Örebro och Gävleborgs län får fälla tre vargar var.
Alltså, 27 vargar på över 10 000 jägare. Låter kanske som att vargarna inte kommer ha en tillstymmelse till chans. Men vargjakt är nog inte så enkelt som man kan tro. Visserligen kommer jägarna ha möjlighet att försöka ringa vargen genom att söka efter spår till både bil, skoter och fyrhjuling, dock bara längst befintliga vägar. Men det kommer fortfarande krävas många jägare, många timmar och en jäkla massa jobb för att överhuvudtaget lyckas.
Därtill kan alla jägare nog säkerligen räkna med att vara bevakade från både media och allehanda rovdjursförespråkare. Minsta felsteg lär bli rapporterat, bra absolut, men jakten kommer inte bli lättare med en konstant bevakning.
För att uppnå målet på 27 vargar under de c:a sex veckor som jakten kommer pågå, behöver jägarna skjuta en varg varannan dag. Vi får väl se om de lyckas…
Om detta är rätt väg att gå eller inte få vi se. Enda fördelen som jag kan se det är att vargen förhoppningsvis blir än mer skygg, ställer till mindre problem och på så sätt blir mer accepterad ute i landsbyggden.
För 210 vargar i Sverige är inte mycket, inte jämfört med resterande Europa. Men problemet i mitt tycke är fortfarande att en stor del av Sverige är tomt på varg, ta bara en titt på Vargobs.se. Se till att få in varg från Finland och Ryssland uppifrån och låt den etablera sig i hela Sverige så vi kunna ha en livskraftig stam även här.
En varning för Millan
Inte första gången det sker, men nu har ett större antal organisationer gått ut och avråder folk att använda Cesar Millans metoder. Detta då Millan kommer till Storbritannien för att hålla sin show nästa år.
I don’t like magic. I like knowing how something works.
I don’t like taking things for granted because if magic breaks, unless it’s your own trick, you don’t know how to fix it.
Shaun Inman om programmering, men tycker nog det stämmer rätt bra med hundträning också.
