27 vargar mindre

Idag beslutade Naturvårdsverket om avskjutning på 27 vargar med start andra januari. Avskjutningen är fördelad över fem län, Dalarnas och Värmlands får skjuta nio vardera medan Västra Götalands, Örebro och Gävleborgs län får fälla tre vargar var.

Alltså, 27 vargar på över 10 000 jägare. Låter kanske som att vargarna inte kommer ha en tillstymmelse till chans. Men vargjakt är nog inte så enkelt som man kan tro. Visserligen kommer jägarna ha möjlighet att försöka ringa vargen genom att söka efter spår till både bil, skoter och fyrhjuling, dock bara längst befintliga vägar. Men det kommer fortfarande krävas många jägare, många timmar och en jäkla massa jobb för att överhuvudtaget lyckas.

Därtill kan alla jägare nog säkerligen räkna med att vara bevakade från både media och allehanda rovdjursförespråkare. Minsta felsteg lär bli rapporterat, bra absolut, men jakten kommer inte bli lättare med en konstant bevakning.

För att uppnå målet på 27 vargar under de c:a sex veckor som jakten kommer pågå, behöver jägarna skjuta en varg varannan dag. Vi får väl se om de lyckas…

Om detta är rätt väg att gå eller inte få vi se. Enda fördelen som jag kan se det är att vargen förhoppningsvis blir än mer skygg, ställer till mindre problem och på så sätt blir mer accepterad ute i landsbyggden.

För 210 vargar i Sverige är inte mycket, inte jämfört med resterande Europa. Men problemet i mitt tycke är fortfarande att en stor del av Sverige är tomt på varg, ta bara en titt på Vargobs.se. Se till att få in varg från Finland och Ryssland uppifrån och låt den etablera sig i hela Sverige så vi kunna ha en livskraftig stam även här.

En fullspäckad helg

Vi har verkligen haft fullt upp i helgen. I lördags var Wippa och jag i Borås för jakt och idag har vi hälsat på Zeus med familj.

Efter en lugn (för mig i alla fall) julfest i fredags och tjejkväll för Wippa så gick vi upp tidigt för att i lördags för att åka till Borås och jaga.

Det var med samma gäng som förra gången. Vi började med en av deras hundar, en Petit basset griffon vendéen, som fick gå samma såt som Wippa gick senast.

Jag placerades ut på pass i början av såten men tyvärr blev det inget varken då eller längre fram. Några väckskall var allt vi fick höra.

Efter en kort fikapaus körde vi nästa såt med Wippa. En lite mindre och smalare såt, vilket jag tror passde henne bra då hon faktiskt drivit kortare sista tiden, mer som en stöthund.

Det tog en rätt bra stund innan hon hittade något av intresse. Tillslut fick vi dock ett kort rådjursdrev som gick strax förbi en passkytt, tyvärr på c:a 50 meters håll och han hade bara hagel.

Drevet var kort som de sista varit, ett par tre minuter bara. Därefter direkt tillbaka å satte sig vid mig för lite rå köttfärs och för att få okej att köra igen.

Hon är dock fortfarande för trång i söket, kanske blir det bättre med tiden eller så får jag nog åka ut och bara sätta mig i skogen så att hon testar lite längre sträckor. Eller har ni någon bra idé om hur jag får henne att röra sig längre ifrån mig? Inte den vanligaste frågeställningen kanske.

Sista såten körde vi återigen en av deras hundar. Det dröjde precis till på slutet innan det blev lite action. Moa, som hunden heter, fick upp ett rävdrev som bara gick 100 meter ifrån mig. Tyvärr fick jag varken se hund eller djur men det var helt klart spännande att höra hur drevet kom närmare och närmare!

Idag har vi istället haft en riktig slappdag och hälsat på Wippas hundkompis Zeus. En sju år gammal korthårig vorsteh vars jaktkarriär nog tyvärr är över. Stackarn har inflamation i tassarna så att han inte får röra sig lös för långa sträckor. Hoppas att han blir bättre framöver.

En Vorsteh skulle jag kunna tänka mig i framtiden, men nog en strävhårig då. Jakt över stående fågelhund har alltid fascinerat mig, och att köra samma hund som stötande på småvilt vore ju perfekt! Men nästa hund får dröja, hus först kanske?

Välsmakande hargryta

I söndags kväll tillagade vi äntligen Wippas och min första hare vi sköt för två veckor sedan. Det blev lättstekt harfilé till förrätt och hargryta till huvudrätt.

Filén tillagade vi bara på enklast möjliga sätt; stekte den lätt och serverade med en enkel rucola-/machetesallad och lite hallonbalsamvinäger. Fint kött ska göras enkelt i min smak, jag älskar kött som det är, gärna på gränsen till blodigt. Å harfilé, det var grymt gott!

Hargryta med shiitakesvamp

Till huvudrätten blev det en hargryta med shiitakesvamp, katrinplommon, rökt fläsk och rödvin. Så för er som vill försöka er på receptet kommer det här.

Ingredienser

• en hare, c:a 1,5-2 kg
• 100 g rökt fläsk
• 200 g steklök
• 250 g kärnfria katrinplommon
• salt och malen svartpeppar
• ca 150 g shiitake

Marinad

• 1/2 flaska enkelt rött vin
• 5 kryddnejlikor
• 1 tsk timjan
• 1 lagerblad

Sås

• 1 dl vispgrädde
• 1 msk vetemjöl
• 2 msk rönnbärsgelé

Gör så här

1. Ta skrovet och benresterna från haren och koka en fond av tillsammans med morötter och gullök. C:a 1,5 liter vatten som reduceras till 3 dl.
2. Blanda marinaden. Dela köttet i lagom stora grytbitar och lägg i marinaden. Låt det helst ligga över natten, vi fuskade dock och körde endast ett par timmar. Spara marinaden till grytan.
3. Tärna fläsket och bryn det med löken i en panna. Lägg detta i en gryta. Bryn därefter harbitarna i pannan och krydda med salt och peppar. Lägg över dem i grytan. Slå på lite av marinaden och fonden.
4. Småkoka under lock ca 1 1/2 timme eller tills köttet är mört. Lägg i katrinplommon och svamp efter 1 timme. Späd med resten av marinaden. Ta upp köttet, slå i grädden blandad med mjöl och koka såsen 10 minuter. Smaka av med gelé.

Vi serverade tillsammans med skivad, ungsbakad potatis som vi blandade i timjan och pinjenötter i samt med lite sallad och gelé! Gott blev det!

Receptet är taget från Hargryta med kantareller från Recept.nu, dock något ändrat efter tycke, smak och vad vi hittade i affären!

Såklart skulle jag haft en fin bild på allt, men det glömde jag bort. Så ni får helt enkelt tänka er läckerheterna själva istället!

Wippas första hare

Idag var vi ut på jaktmarken och lyckades skjuta Wippas första hare! Faktiskt det första viltet vi skjuter på marken överhuvudtaget.

Det började med att jag, Noomi och Wippa var på väg upp dit vi skulle släppa henne. På vägen upp i backen kom jag först över ett krön och såg en hare springa iväg en 15 meter ifrån mig.

Wippa som var tio meter bakom såg inte haren men började ge drivskall i koppel när hon och Noomi kom fram till mig. Vi satte oss och lugnade henne i en fem minuter och tillslut låg hon stilla på backen. Även om hon inte var helt avslappnad så var hon kontrollerad och lugn.

Så vi släppte henne och nästan direkt började hon ge skall, hon drev haren i c:a 5 minuter medan Noomi och jag gick en liten bit ifrån upptaget. Jag gick sedan runt och tillbaka mot upptagsplatsen och då kommer haren rakt emot mig, vänder upp sidan och pang!

Haren var väldigt intressant, att posera framför kameran var inte så roligt.

Wippa kom efter ett par minuter i spåren, vi ropade in henne och pekade på haren. Hon tog istället spåret och sprang rakt förbi den i bakspår. Hur hon kunde missa haren på en halvmeters avstånd förstår jag inte!

Hon sprang iväg en bit och vi tog med oss haren och ropade igen, då kom hon och såg den. Det var nog det mest spännande hon varit med om!

Sedan så passade vi den och hon fick smaka varmt hjärta, lever och njure! Riktiga delikatesser alltså! Nu ligger en mer än nöjd hund i soffan å sover och drömmer väl om dagens spännande jakt!