Wippa hämtar allt hon kan komma över under frukosten! Självfallet måste det utnyttjas nu när vi går apporteringskurs å allt. Enda nackdelen är väl att panthögen, några leksaker och ett gäng skor lätt hamnar i ens knä. Frukostapportering helt enkelt.
Listar alla inlägg taggade med träning
Inte mycket nytt
Sedan min tysklandsresa så har det inte blivit många rader skrivna här på bloggen. Mycket att göra på jobbet och en del övertid har gjort att varken hundträning eller annat fått ta den tid det brukar.
Men lite har vi i alla fall tränat på! Dels lite dummyträning, mest att greppa, hålla i och inte släppa samt att arbeta på Wippas intresse för dummies och att bära saker överlag. För imorgon börjar vi nämligen en apporteringskurs för Elsa och Shadi på Hundstället i Angered.
Så imorgonbitti får det bli en joggingtur för att bli av med den värsta energin hon samlat på sig. Kylan och snön har nämligen lett till att rådjuren smugit sig hela vägen ner bland husen här i Kålltorp och för Wippa som nu inte jagat på många veckor blir lätt väldigt stirrig och nosig sista veckan.
Det är så tydligt vilken skillnad det är på hund och hund. Vi kan gå strax bakom en annan hund som inte bryr sig det minsta medan Wippa står med nosen i vädret eller letar spår på backen. Då kan man ge sig sjutton på att vi kommer träffa på rådjur runt nästa hörn.
Det bästa som hänt sista veckan är nog annars Wippas nya mat om hon själv får välja. Hon har nämligen dels börjat få färskfoder från Klass uppdelat med sitt vanliga torrfoder från Standardt.
Tanken är att vi ska ge färskfoder till en viss del och blanda upp med det som behövs för att hon ska få i sig allt. Utöver kommer hon fortfarande få sina torrkulor då vår frys är för liten för att det ska bli smidigt med enbart färskfoder.
Tyvärr har jag inte hittat något färskhelfoder som inte innehåller spannmål. Så än så länge blir det köttmix och vom från Klass. Tips på annat foder någon?
Hur som helst, Wippa älskar det och kan sitta länge nedanför bänken medan korven tinar! Får kanske bli lite färskfoderkladd i fickan inför kursen imorgon? Mums!
Jeg har aldri hørt om noen som har mislyktes med å lære en hund å tigge.
Thomas Stokke om att shaping och tiggande egentligen handlar om en och samma sak.
Nära skjuter inget rådjur
I helgen vart det en hel del motionerande för Wippa och mig (mest för Wippa kanske). I lördags tog vi oss ut på en joggingrunda i snön och i söndags blev det lite jakt.
Det känns lite konstigt att springa förbi skidåkare på våra vanliga joggingspår. Inte ofta vi ser annat än rullskidor här nere, och saxandet i backarna var lite konstigt tyckte Wippa. Jag har inte sprungit på över en månad men Wippa var i bättre form än på länge tack vare jakten. Så vi tog oss bara runt Härlanda Tjärn även om hon nog gärna tagit en sväng till.
Det har ju utlysts hundförbud för hundar som förföljer hjortdjur i Västra Götaland bland annat:
Länsstyrelsen har idag beslutat om förbud att vid jakt använda hundar som förföljer rådjur och dovhjortar. Anledningen är rådande väderförhållanden, med rikliga snömängder och kyla.
Vad man klassar som rikliga snömängder och kyla här nere skulle i så fall leda till att de inte blev många jaktdagar hemma i Falun under vintern. Men det skiljer väl en hel del mellan olika områden här på västkusten. Läser man vidare står det att mindre hundar, tax och drever, lätt springer på skaren och kommer ikapp djuren. Men Wippa då, som varken är liten, lätt eller förföljer längre än ett par minuter? Skulle hon kunna jaga uppe på vår mark?
Sagt och gjort så åkte jag ut och konstaterade knappa decimetern snö, sex minusgrader och ingen skare att tala om. Jaktlagens §27 som säger “Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande…” tycker jag fungerar gott, folk kan väl använda sitt sunda förnuft?
Med tanke på Wippas utveckling mot att snarare gå som stötande hund så ansåg jag att hon kunde släppas. Tre korta drev blev det, två på knappa halvminuten och ett på runt minuten. Vi får se om hennes tid som kortdrivande är över, en hund i hennes storlek och snabbhet passar dessutom bättre som stötande menar ju många.
Vid ett av dreven gick det ett rådjur på knappa 30 meter förbi en av skyttarna. Dock halvt skymd av ris så skottet uteblev. Påvägen till bilarna hittade dock en av jaktkamraterna ett rådjursbakben, mer eller mindre uppätet. Där såg vi även en hel del blod där djuret släpats ner till ett område där vi vet det finns ett rävgryt. Wippa vart hur som helst nöjd och tuggade förnöjt på benet som byttes mot ett färskt märgben vid hemkomsten.
Hon sprang även efter rådjursspåren upp i en stor dunge strax ovanför grytet. Där satte hon igång att skälla som hon gör på stillastående vilt. Inget speciellt tänkte jag och ropade in henne. Så här i efterhand undrar jag dock om det kanske var resten av kadavret? Är Wippa kanske en dödskällare, totverbeller? Hon har inte skällt på dött vilt tidigare. Ska bli spännande och se hur och om det utvecklas.
Nu bär det av till Tyskland några dagar i jobbet, närmare bestämt Bamberg, en av de bryggeritätaste områderna i världen. Spännande! Men snökaos har de sagt, vi får väl se…
En varning för Millan
Inte första gången det sker, men nu har ett större antal organisationer gått ut och avråder folk att använda Cesar Millans metoder. Detta då Millan kommer till Storbritannien för att hålla sin show nästa år.
Träna barn som du tränar hund?
Titeln skulle ju inte behöva vara så illa, men när man börjar dra paralleller mellan barnuppfostran och Cesar Millans hundträning så får det mig att undra. Eller som en pappa i kommentarerna skrivit:
Det är ju synd att man tar Cesar som förebild från hundvärlden. Inte ens hundar tränas på detta sätt längre. Teorin att hundar ser oss som flockledare förkastades bland etologer för decennier sen.
Kunde inte säga det bättre själv. Eller vad säger ni föräldrar? Har ni alfastatus i hemmet?
Men jag ska nog inte säga så mycket förrän vi har skaffat egna…
Kan du inte få din hund engagerad i lek är chansen liten att du kommer få den riktigt engagerad i träning.
Fem sätt att få din hund att lyssna
Saker i alla fall jag tänker för lite på när jag tränar hund. Kan aldrig vara fel att få sig en påminnelse ibland…
People always worry about how they can stop their dogs from doing something. That’s what people always think training is about, stopping bad behavior, but it isn’t.
Karen Pryor i artikeln Reaching the Animal Mind
Morgonjogging med Wippa
Så här såg det ut i morse när jag och Wippa var ute och sprang. Eller ja, inte riktigt lika suddigt och rörigt men det var rätt knepigt att hålla kameran stabil och samtidigt koncentrera sig på stenar och rötter längst stigen.
Bra gick det i alla fall! Inga känningar av benhinnorna men ska nog ta det lite lungt framöver ändå så att problemen inte kommer tillbaka.
Nu måste jag skynda vidare, till jobbet!
Tidig morgon
Ena gränsen
Kohagar
Dagg i nätet
Ingen räv denna gång heller
Igår gick jag upp tidigt för att åka ut och jaga lite innan det var dags för skytteträning på Säve skjutbana. Det är faktiskt riktigt skönt att gå upp innan soluppgången, eller snarare, det är skönt när man väl kommit upp.
Satte mig i ett av tornen som räven sprungit förbi veckan innan men fick inte se den över huvud taget denna gång. Bättre lycka framöver kanske. Allt jag såg var tre rådjur påvägen till marken, ett par hundra meter innan vår börjar. Men det betyder ju att de finns i krokarna vilket lovar gott.
Om några veckor börjar ju även rådjursjakten med löshund och hagel. Det ska bli riktigt spännande då Wippa får börja jaga! Vi åker sedan upp en vecka till Falun i slutet av oktober och förhoppningen är att vi ska hinna med några jakter där också.
Framåt tiotiden åkte jag istället till skjutbanan för att möta upp med Leif. Det gick helt klart mycket bättre denna gång än senast då det blåste så mycket men jag har massor kvar att lära. Är helt klart för ojämn i skjutandet än så länge.
Något att träna på
I måndags på burlekskursen insåg jag några saker vi verkligen måste träna på. Betinga halsbandet positivt och få Wippa att inte vara rädd för skrammel samt saker som ser instabila ut.
Båda sakerna uppkom när vi på slutet skulle skicka hundarna över ett agility hinder till buren/filten. Wippa tyckte nog hindret såg lite instabilt och skramligt ut så tog vägen runt istället. Hon har nämligen raserat ett hembyggt hopphinder en gång och tycker inte riktigt om att hoppa över instabila saker sedan dess.
Det hela förstärks nog av att hon är rädd för kompostgaller, bekvämt för oss kanske men tråkigt för henne. Så skramelträning och lite hoppande över saker får det nog bli framöver.
Vi behöver även träna på att betinga halsbandet positivt. Det märktes tydligt att hon inte alls tyckte om när jag tog i halsbandet och ledde henne på kursen senast. Det ska vi vända på, tror nästan att halsbandet får bli en betingad förstärkare för inkall också för det känns mer praktiskt än handtarget. Man kanske kan ha båda?
Idag har vi mest tagit det lungt, spikat lister, husse har varit på skjutbanan och tränat vilket inte alls gick så bra. I morgon ska det bli lite av ovan nämnda träning och filtlekar sen ska vi nog fortsätta med vårt “jaga duvor på kommando”-projekt, Wippas personliga favoritträning!
Dagmatte och tredje löp
I söndags började Wippa löpa för tredje gången. Det betyder att det är sju månader sedan sist, hade ju gärna kunnat vara lite längre emellan för min del.
Hur som helst är det skönt att få det avklarat innan jakten med löshund på rådjur drar igång 1 oktober.
Så igår på burlekskursen var Wippa lite slöare än vanligt. Tidigare på morgonen gick det bättre när vi tränade, då kunde vi minsan skicka till filten på nära 25 meter men på kvällen var det svårare.
Förra veckan var ju också första veckan då Wippa fick vara ensam om dagarna och få gå en promenad med hennes dagmatte, Emma, mitt på dagen. Än så länge har det fungerat över förväntan och Wippa verkar nöjd med dealen att hon får en massa extra tid med oss morgon och kväll istället.
Nu ska vi ut och göra kvällsvända å se om vi kan skrämma en katt eller två! Go’ natt!
Husse, godis, här stannar jag..
Kampar för glatta livet!
Ah, det är filten som gäller...
...och ligger jag får jag kattmat!
Burlekskurs & viltapport
Igår var vi på första tillfället av burlekskursen hos Hundar i Kålltorp. Det var Elsa med Diesel och Ludde som var kursledare tillsammans med en till tjej.
Detta var faktiskt första riktiga kursen som jag och Wippa gått sedan vi gick hos Marie Fogelqvist i Borlänge. Det fick bli lite av en uppvärmning till CU-kursen som Noomi och Wippa ska gå lite senare här på sensommaren.
Eftersom det såklart var ett gäng hundar på plats var det bara att försöka köra lite CU-övningar som vi fått lära oss under kursen med Åsa Jacobsson. Men i ärlighetens namn så var faktiskt Wippa rätt fokuserad större delen av tiden ändå.
Kan det berott på att jag hade fickorna fulla av kattmat?
Visst svävade hon iväg ibland men det berodde nog mest på att jag behöver bli bättre på att ta pauser och även att jobba fram bättre belöningar för Wippa. Kampleken fungerade dock riktigt bra igår och vi slängde även en boll som hon hämtade fint utan att bry sig om de andra!
Fågelapporten då?
I söndags var vi faktiskt även hem och hälsade på Elsa, Diesel och Ludde. Vi fikade och sedan gick vi ut för att se om vi kunde få hundarna intresserade av att apportera vilt, eller åtminstone greppa duvan.
Det gick faktiskt över förväntan! Både Diesel, Ludde och Wippa tog fågel och bar den några meter. Så igår fick vi får alldeles egen kråka som vi ska träna med!
Nu ska vi ut och träna lite burlekar på filt, idag blir nämligen Wippas första helt ensamma dag där Emma (vår nya dagmatte) kommer och ska gå ut med henne. Hoppas allt går bra!
Viltspår och kohagar
Igår var vi ute vid marken igen och lade två viltspår åt Wippa. Eftersom vi inte spårat väldigt länge blev det två korta, parallella spår över en nyslagen stubbåker.
Spåren var endast runt 50 meter och utan vinklar och krångel. Antagligen hade hon klarat både längre och krångligare men det får bli till helgen.
Medan spåren låg till sig gick vi in i kohagen och käkade middag på en ljummen stenhäll. När vi gick in i hagen var Wippa lite oförsiktig och lyckades stoppa in huvudet under elstängslet för att nosa på något och fick sig en stöt samtidigt som jag ropade “aj aj aj!” och hon gnällde till rätt rejält. Efter det vart hon lite låg och det verkade nästan som om hon var lite rädd för mig ett tag.
Som tur var verkade det gått över lagom tills middagen blev framdukad. Förhoppningsvis har hon lärt sig att man inte ska gå emot elstängsel och inte att husse är farlig.
När vi spårade gick vi vinkelrätt in mot spåret och hon tog upp det första. Gången var lite småvinglig över spåret och efter att ha blivit störd av ett gäng galopperande kossor så hittade hon utan problem spårslutet med en burk Doggy färskfoder, mums!
Vi gick tillbaka till första spårstarten och fortsatte i vinkel mot andra spåret. Samma beteende där, lite vingligt över spåret men hittade ändå fram till märgbenet.
Det som vi skulle behöva hjälp med är att läsa henne i spåret, jag vill veta om hon spårar korrekt eller är slarvig. En annan sak vi misstänker är att hon faktiskt inte går på blod eller klöv utan faktiskt spårar våra personspår. Detta dels då hon ofta fortsätter spåra våra spår efter spårslutet (för korta spår?), dels för att Noomi testat lägga en ögla ut från viltspåret med bara personspår och då tog hon detta istället.
Någon som känner sig manad att bli vår spårmentor?
Efter vi gått tillbaka till bilen och hon hoppat in med sitt nyfunna märgben så hände något som vi inte sett sedan hon var riktigt liten; hon morrade åt oss! För ett märgben, visst det finns hundar som morrar för långt mindre saker men ändå. Kanske var det elstöten eller att hon faktiskt hittat märgbenet alldeles själv som framkallade det, vad vet jag.
När vi väl kommit hem så verkade det dock tillslut lossna och efter en stund kom hon som vanligt fram och lade det i knäet på mig för att få den sista märgen urskrapad. Det är väl kanske tur att man har husse och matte ändå…
